Det går framåt. Sjukt dålig bild, men det är första strykningen av färg. I en hall helt utan ljusinsläpp – jag förstår inte hur man kan välja en mörkbrun tapet. Oavsett vad för smak man har så har den ju varit extremt mörk, tung och dyster pga att tapeten varit så mörk. Dessutom var garderoberna också inklädda i tapeten så verkligen a l l t var mörkbrunt. Nu är hallen ljust blå istället, hoppas färgen inte blir för babyblå. Det var inte riktigt det jag ville ha och det var inte heller så färgprovet såg ut. Vi får se, hur som helst så kan det inte bli värre än innan. Nu är det åtminstone ljust.

Ni förstår inte hur jag trivs i den här lägenheten. Så fort hallen är målad i en annan färg så kommer det vara komplett. Finns ju fler saker att fixa men det är mest hallen som stör tankarna när man ligger och tar det lilla lugna i soffan.

Det enda hus jag bott i, som jag minns mycket av, som jag känt mig lika avslappnad i är först det som vi flyttade till när vi flyttade från Stockholm till Mariefred och även det hus mamma bor i nu, som tidigare var vårt landställe. Där emellan har det alltid varit något, även om det varit något litet, men alltid n å g o t som stört eller känts som man inte riktigt kan slappna av.

I lägenheten där pappa bor nu och har bott i sen han & mamma skiljde sig ligger ICA och deras lastkaj mot hans och mitt förra sovrumsfönster. Vilket innebar att varje helg hörde man dessa klassiska höga pip från lastbilar som backade in i gränden. Härligt att vakna till när man var bakis eller bara för en gångs skull fick sova ut. Dessutom bubblar och ”skriker” zinken i köket. Det är något fel på avloppen så plötsligt börjar det bubbla, fräsa och göra ljud ifrån sig. Man blir ju livrädd varje gång eftersom det alltid tar en med överraskning. I övrigt måste jag dock tillägga att jag trivs väldigt bra i hans lägenhet.

I mammas lägenhet, som hon bodde i när de skiljde sig innan hon flyttade till vårt gamla landställe, låg det en pizzeria i botten. Det luktade inte så jättegott i trapphuset. Aldrig aldrig någon känsla av att det var rent och fräscht. När man väl stängde ytterdörren var det okej, men vägen upp och ner (vi bodde högst upp) var mindre kul.

I nästan alla mina lägenheter eller rum i Norrköping var det också något som gjorde det mindre trivsamt. Först bodde jag i ett korridorsrum, det passade mig inte alls. Gillade inte alls att vara påtvingad ett socialt sammanhang konstant och kände mig trängd av det lilla utrymmet. Hatade att inte ha ett eget kök. I den andra lägenheten var det fräscht och fint, men området var kaotiskt. Polisbilar på innergården nästan varje helg, krossade och spillda spritflaskor på trapphusgolvet, påtända människor som sprang nakna över gården eller som hotade mig i hissen så jag fick springa (så fort jag någonsin sprungit) till högsta och sjätte våningen där jag bodde. Insåg då varför min ytterdörr hade 7 lås på insidan. I sista lägenheten jag bodde i, innan jag flyttade från Norrköping, var det visserligen rätt mysigt. Den var stor med en stor och lummig innergård utanför, men den lägenheten förknippade jag senare med så mycket olustiga känslor. Mycket p.g.a saker som hände några månader innan jag flyttade därifrån. Det var som att känslorna fastnade i väggarna.

Efter detta flyttade jag till Hägerstensåsen, den lägenheten hade också väggarna fulla av bråk och tjaffs. Men även en gammal känsla av en nostalgisk euforisk tonårsfylla och lycka. Det var mycket ambivalens i väggarna där. Några få månader senare flyttade jag till Zinkensdamm, som inneboende (hyrde ett rum) i en 4-rummare hos en familj jag aldrig träffat innan. En 45-årig pappa med två barn på deltid. En tvååring och en elvaåring. Det var jättekonstigt men det var väl också därför det faktiskt funkade.

Sen kunde jag fly till Kärrtorp, då en kompis bestämt sig för att dra till Indien. Jag fick hyra hennes gamla lägenhet, som hennes närmsta grannar ägde och hyrde ut. Det var magiskt att få känna att man hade en egen ytterdörr igen och yta som inte bara räckte för en säng och lite kläder. Däremot fanns det ju tusentals nackdelar med att bo där också. Översocial hyresvärd med tre alltid skällande Jack Russel-hundar. Jag är uppvuxen med EN Jack Russel och det räcker verkligen med att ha bara en, dessutom i villa. Dessa bodde med två andra människor i en lägenhet som jag gissar är en trea, högst fyra-rummare. Lyhört som få, man hörde tv:n genom väggen och bråkade hyrsvärdsparet så fick man höra dem kalla varandra både ett och annat fult ord. Ganska obehagligt att komma så nära någons så privata angelägenheter. Köket var minimalt och låg i hallen, svartmögel i badrumstaket, ventilering som knappast fungerade, var tvungen att dela på tvättnyckeln med hyresvärden och så vidare.

Så, man kanske förstår varför jag trivs så bra där jag bor nu. Men det är inte bara för att jag haft dåliga boenden tidigare, det är för att allting är så perfekt här. Ett lugnt område med nästan bara villor och radhus, nära där jag växt upp som liten i Stockholm vilket gör mig nostalgisk av att bara åka tunnelbanan in till stan då jag åker förbi min gamla skola, grannar som är trevliga men som däremot inte är påträngande, väggar som jag kan välja att måla om utan att behöva tänka på konsekvenser p.g.a en hyresvärd eller liknande. Det är så mycket som är så trivsamt. Så mycket som man glömmer av för att man måste hoppas runt på olika andrahandskontrakt eller hyror av rum. Jag är verkligen lyckligt lottad.

Första gången jag försöker ta sticklingar på min pelargon. Några har hittills fått lite rötter så jag hoppas det bara går bättre och bättre så att jag kan köpa några fina lerkrukor och plantera dem snart. Tänkte att jag skulle försöka ha flera stycken men hålla alla ganska små. Den pelargon jag har nu har bara vuxit utan att jag skött om den mer än nödvändigt och den såg lite tokig ut innan jag beskar den. Kvisten som blommar satte jag bara där för att den råkade gå av, så den vet jag att jag inte kan plantera om ;)

Nu känns det verkligen som hemma här. Det är lite småsaker som ska ordnas och fixas med och man får ta en sak i taget.

• Fixa nya & fungerande magneter till alla garderobsdörrar & köksskåp
• Köpa mattor till hall & kök
• Måla om hall
• Eventuellt måla om en vägg i köket
• Köpa diskmaskin
• Köpa nytt soffbord
• Fixa en ny sittdyna till soffan
• Vända på sängen & därmed flytta kofferten till sovrumsdelen
• Köpa någon typ av skoförvaring eller skohylla till hallen
• Ordna med garderobssystem med lådor till garderoberna
• Fixa med gardiner & mörkläggningsrullgardin till fönster
• Bygga en liten vägg & skjutdörr så 1,5 blir till 2 rum och kök

Det blir ju ändå en liten lista… Vissa saker är alltså mer långsiktiga (som den sista punkten) men det är sånt som ska göras. Men jag har inte speciellt bråttom, eftersom jag vet att det verkligen kommer bli av och inte bara är önskedrömmar.